Walking in Villavillekulla

Att det skulle bli lattare att blogga nar vi val hade kommit till Hurghada radde det inga tvivel om men nar vi fick se dom hutlosa internetpriserna dom stoltserade med har pa Hilton sa insag vi genast att vi skulle bli atskilliga kronor fattigare om vi skrev harifran varje dag.

Vi inledde darfor operation "find Hurgis finest internetcafe" . Detta topphemliga projekt hade sin start under tisdagen och klockan 15.23 lamnade vi Hiltons trygga hotellomrade for att finna billigt internet och trevliga miljoer under ett och samma tak.

Vi gick nastan omgaende pa var forsta mina da vi kollade in i en butik och under mystiska omstandigheter tillslut kom ut fran den samma tva souvenirer rikare men atskilliga kronor fattigare.

Vi lat oss icke nedslas utan fortsatte efter den stora gatan i tron om att snart skulle forsta internetcafe dyka upp bakom narmsta bazar.

Vi gick och gick och insag under den har tiden att trevliga kan man inte beskylla Egyptsierna for att vara. Dom skulle prata till varje pris och nar man sa "Tack men he ska it va na for mig" sa borjade dom klaga pa att vi svenskar minsann var sa otrevliga med mera.

Efter att ha gatt i narmare 3 mil (give or take a few) sa slog vi fast att i den har staden ar internetcafeer av hogsta internetionella standard inte latta att finna.

Naval hur hamnade vi da i ett myllrande Hurgada utan varken internet eller pengar pa fickan?

For att kunna forklara det maste vi forflytta oss tillbaka till Torsdagen da jag och Ellen satte oss ensamma pa en buss fran varat davarande hem i den lilla fiskebyn El Quesir till den glodheta turiststaden Hurgada.

Da vi sent om sider vaggade in pa Hilton resort sa var vi rejalt slitna . Dar mottes av otroligt trevliga manniskor som direkt tog vaskorna och kom springandes med valkomstdrink. Denna kansla kunde sakerligen jamforas med kanslan som den gamla beduinpappan kanner nar han vaggar in i sin hydda for att se att beduinfrugan precis bakat getmjolksbrod.

Da vi kommit in pa varat rum kunde vi snabbt fastsla foljande saker:

-Rummet var mindre an i Elki(beduinslang)

-Vi hade an en gang tilldelats havsutsikt och balkong.

-Vi skulle helt sakert komma att trivas har ocksa.

Resten av dagen gick av bara farten och jag och Ellen gjorde oss snabbt ett namn bland kyparna som omgaende ville fotografera sig med oss.

Sedan fragade var kypare om jag ville prova lite rom i pepsin och vem vore jag att neka . Strax efterat fick Ellen sin preppad med lokal Whiskey.

Vi kom till var forfaran fram till att vi inte hade nagon dricks till vara nyfunna vanner och jag skickades darfor ut pa ett uppdrag att vaxla pengar mitt under pagaende middag.

Under tiden jag var borta sa fick Ellen forklara mitt plotsliga forsvinnande med att jag sprungit pa toa och detta uppfattades givetvis som att jag varit tvungen att kasta upp den spetsade pepsin och artigt fragades om det var forsta gangen jag drack alkohol.

Nar jag val var tillbaks med dricksen brannandes i fickan sa haglade fragorna och jag spelade med och gjorde det tydligen lite for overtygande da kyparen kom till vart bord och berattade att jag givetvis kunde fa vanlig pepsi om jag madde daligt.

Ellen ska skriva om dom aktiviteter vi hunnit med och planerat innan var hemfard.

Hon har aven lovat en jamforelse pa shoppinglivet i Elki och Hurgis.

Mycket att se fram emot med andra ord!

Keep in touch.

xOXo Peter


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0